. : http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1144/
: Unknown
: Mon Apr 11 06:55:31 2016
: IBM-866
: meteorit
Lutetia: en sllsynt verlevare frn jordens fdelse | ESO Sverige

eso1144sv — Pressmeddelande (forskning)

Lutetia: en sllsynt verlevare frn jordens fdelse

11 november 2011

Nya observationer visar att asteroiden Lutetia r ett verblivet fragment av samma ursprungsmaterial som jorden, Venus och Merkurius bildades frn. Astronomer har kombinerat data frn ESA:s rymdfarkost Rosetta, ESO:s teleskop NTT och teleskop tillhrande NASA. De upptckte att asteroidens egenskaper var mycket lika de hos en ovanlig typ av meteoriter som hittats p jorden och som troligen bildats i solsystemets inre delar. Lutetia mste vid ngon tidpunkt ha flyttat ut till sin nuvarande position i asteroidbltet mellan Mars och Jupiter.

Ett team av astronomer frn franska och nordamerikanska universitet har detaljstuderat den ovanliga asteroiden Lutetia ver ett mycket stort vglngdsomfng [1] med mlet att bestmma dess sammansttning. Data frn OSIRIS-kameran p ESA:s rymdfarkost Rosetta [2], ESO:s teleskop NTT (New Technology Telescope) vid La Silla-observatoriet i Chile, NASA:s teleskop fr infrartt ljus IRTF (Infrared Telescope Facility) p Hawaii samt NASA:s rymdteleskop Spitzer anvndes fr att skapa det mest heltckande spektrum av en asteroid som ngonsin satts ihop [3].

Lutetias spektrum jmfrdes sedan med motsvarande data frn meteoriter som hittats p jorden och som studerats i detalj i laboratorier. Endast en typ av meteoriter enstatitkondriter kunde matcha de egenskaper som Lutetia hade ver hela frgskalan.

Enstatitkondriter har sitt ursprung i det tidiga solsystemet. Man tror att de har bildats i nrheten av den unga solen och att de var viktiga byggstenar nr stenplaneterna [4] srskilt jorden, Venus och Mars [5] fddes. Lutetia verkar inte ha brjat sitt liv dr den befinner sig nu, i asteroidbltet mellan Mars och Jupiter, utan istllet mycket nrmare solen.

Pierre Vernazza vid ESO r huvudfrfattare till artikeln.

Men hur kunde Lutetia fly frn solsystemets inre delar och ta sig till asteroidbltet? frgar han.

Astronomer har uppskattat att mindre n 2 procent av de himlakroppar som befann sig i det omrde dr jorden bildades, sedan hamnade i asteroidbltet. De flesta asteroiderna i de inre delarna av solsystemet frsvann efter ngra miljoner r nr de slogs ihop med de unga planeter som var under uppbyggnad. Men ngra av de strsta, med diametrar p runt 100 kilometer eller mer, skjts ut till mindre utsatta banor lngre bort frn solen.

Om Lutetia, som r drygt 100 kilometer tvrsver, passerade nra en av stenplaneterna och drigenom fick sin bana kraftigt ndrad [6], kan den ha blivit utkastad frn de inre delarna av det unga solsystemet. Alternativt kan ett mte med den unga Jupiter, sjlv p vg mot sin nuvarande bana, ha legat bakom den vldiga ndringen av Lutetias bana [7].

Vi tror att Lutetia mste ha gtt igenom en sdan utsttning. Den hamnade som en inkrktare i asteroidbltet och har sedan bevarats dr i fyra miljarder r, fortstter Pierre Vernazza.

Tidigare studier av dess frg och ytegenskaper visade att Lutetia r en mycket ovanlig och ganska gtfull medlem av asteroidbltet. Tidigare kartlggningar visade att asteroider av denna typ r mycket sllsynta. De utgr mindre n 1 procent av den totala populationen av asteroider i bltet. De nya upptckterna frklarar varfr Lutetia r annorlunda: den r helt enkelt en mycket ovanlig rest frn ursrpungsmaterialet som byggde upp solsystemets stenplaneter.

Lutetia verkar vara den strsta kvarlevan av snt material i asteroidbltet. Just drfr r asteroider som Lutetia utmrkta ml fr framtida rymdsonder med uppdrag att hmta hem prover. D skulle vi kunna studera stenplaneternas, inklusive vr jords, ursprung i detalj, avslutar Pierre Vernazza.

Noter

[1] Det elektromagnetiska spektrumet representerar hela omfnget av vglngder dr elektromagnetisk strlning skickas ut. Synligt ljus r den mest vlbekanta typen av sdan strlning, men det finns mnga andra. Mnga sorters strlning anvnds i det vardagliga livet, ssom radiovgor, mikrovgor, infrartt och ultraviolett ljus, samt rntgenstrlning.

[2] Rymdfarkosten Rosetta flg frbi Lutetia den 10 juli 2011, p sin vg mot kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko.
[3] Rosettas OSIRIS-kamera bidrog med data i ultraviolett ljus, ESO:s NTT i synligt ljus, medan NASA:s IRTF p Hawaii och NASA:s rymdteleskop Spitzer samlade in data i kortvgigt och mellanvgigt infrartt ljus.
[4] Enstatitkondriterna (E-kondriterna) r en unik typ av meteoriter som bara utgr runt 2% av de meteoriter man funnit p jordytan. Den ovanliga mineralsammansttningen och kemin i E-kondriterna stmmer vl verens med att de bildats relativt nra solen. Detta bekrftas ven av isotopmtningar (fr syre, kvve, rutenium, krom och titan) eftersom E-kondriterna r den enda typ av kondriter som har samma isotopsammansttning som jorden och mnen. Detta tyder starkt p att jorden har bildats av material av enstatitkondrit-typ samt att E-kondriterna bildades p ungefr samma avstnd frn solen som jorden.

Dessutom har man nyligen upptckt att bildandet av stenplaneter frn enstatitkondriter kan frklara Merkurius ovanliga och tidigare ofrklariliga sammansttning. Det antyder att Merkurius, liksom jorden, vxt sig strre genom att samla upp material gjort av material som pminner om enstatitkondriterna.

[5] ven om de alla tre bildats frn liknande material s r det fortfarande en gta varfr de tre innersta planeterna r s olika.

[6] Denna process r mycket lik gravitationslungemetoden som anvnds fr att ndra bde riktning och fart fr rymdsonder genom att lta dem flyga nra en planet.

[7] En del astronomer tror att Jupiter kan ha legat nrmare solen i solsystemets ungdom. Nr gasjtten senare flyttade utt mot sin nuvarande position skapade den oreda i banorna fr himlakropparna i de inre delarna av solsystemet, p grund av de enorma tyngdkrafter den utvade.

Mer information

Forskningen presenteras i en artikel vid namn Asteroid (21) Lutetia as a remnant of Earths precursor planetesimals, som kommer att publiceras i tidskriften Icarus.

Forskarteamet bestr av P. Vernazza (Laboratoire dAstrophysique de Marseille (LAM), Frankrike; ESO, Tyskland), P. Lamy (LAM, Frankrike), O. Groussin (LAM, Frankrike), T. Hiroi (Institutionen fr geologi, Brown-universitetet, USA), L. Jorda (LAM, Frankrike), P.L. King (Institutet fr meteoritforskning, New Mexicos universitet, USA), M.R.M. Izawa (Institutionen fr geovetenskap, Western Ontarios universitet, Kanada), F. Marchis (Carl Sagan-centret vid SETI-institutet, USA; IMCCE, Paris observatorium (OBSPM), Frankrike), M. Birlan (IMCCE, OBSPM, Frankrike) och R. Brunetto (Institut d'Astrophysique Spatiale, CNRS, Frankrike).

ESO, Europeiska sydobservatoriet, r Europas frmsta samarbetsorgan fr astronomisk forskning och vrldens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stds av 15 lnder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederlnderna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och sterrike. ESO:s ambitisa verksamhet rr design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanlggningar som gr det mjligt fr astronomer att gra banbrytande vetenskapliga upptckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att frmja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, vrldens mest avancerade observatorium fr synligt ljus, och tv kartlggningsteleskop: VISTA, som observerar infrartt ljus och r vrldens strsta kartlggningsteleskop, samt VST, det strsta teleskopet som konstruerats fr att kartlgga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och vrldens hittills strsta astronomiska projekt. ESO planerar fr nrvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklass fr synligt och infrartt ljus, E-ELT. Det kommer att bli vrldens strsta ga mot himlen.

Lnkar

Kontakter

Jens Melinder
Stockholms universitet
Sverige
Tel: +46 706471856
E-post: jens@astro.su.se

Pierre Vernazza
ESO, Astronomer
Garching bei Mnchen,, Germany
E-post: pvernazz@eso.org

Philippe Lamy
Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Directeur de Recherche
Marseille, France
Tel: +33 49 105 5932
E-post: philippe.lamy@oamp.fr

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT & Survey Telescopes Press Officer
Garching bei Mnchen, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta r den versatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1144, som tagits fram inom ramarna fr ESON, ett ntverk av medarbetare i ESO:s medlemslnder som fungerar som lokala kontaktpersoner fr media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra hndelser. ESON:s kontaktperson i Sverige r Robert Cumming.
Anvndningsregler fr bilder och videor
Are you a journalist? Subscribe to the ESO Media Newsletter in your language.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1144sv
Namn:Asteroid (21) Lutetia
Typ:• Solar System : Interplanetary Body : Asteroid
Facility:New Technology Telescope
Science data:2011Icar..216..650V

Bilder

An image of the strange asteroid Lutetia from the ESA Rosetta probe
An image of the strange asteroid Lutetia from the ESA Rosetta probe
text p engelska
Artist's impression of the asteroid Lutetia making a close approach to a planet in the early Solar System
Artist's impression of the asteroid Lutetia making a close approach to a planet in the early Solar System
text p engelska
Artist's impression of the development of the Solar System
Artist's impression of the development of the Solar System
text p engelska

Videor

The unusual history of the asteroid Lutetia
The unusual history of the asteroid Lutetia
text p engelska

Se ven

Skicka dina synpunkter!
Subscribe to receive news from ESO in your language
Accelerated by CDN77